/ Skriverier /

Jag är inte den som ger råd

Att sitta mitt emot en äldre kvinna som förlorat den hon älskade mest i världen, är en jobbig situation.
Agera psykolog, som jag egentligen inte är. Lyssna och stötta.
Hon grät emellanåt. Som ett litet sött barn. Blöta kinder. Röda ögon.
Deprimerad och djupt sjunken i sin sorg. Vad säger man?
Vad säger man till någon som nyligen förlorat sin ena halva, sitt liv?
Jag försökte komma in på annat när vi pratade, bara för att få henne på andra tankar, men det var svårt.
Hon ville bara prata om sina sorger. Hon ville ha mitt råd. Men jag hade inget.
Jag visste inte hur jag skulle agera, vara och säga i den situationen.
Jag hoppas det löser sig för henne.
Jag vet bara att det var ett väldigt konstigt ögonblick,
och något som jag hoppas att jag själv och de omkring mig, slipper genomlida.
Jag lider med dig.